Lustgas – Ung och dement?!
Gunnar Sporrong reagerar starkt efter att en förbipasserande vid upprepade tillfällen hittat tomma tuber lustgas i Skara centrum.
Lustgas är en gas bestående av två kväveatomer och en syreatom. Di-kväveoxid. Den har väldigt många användingsområden som kemisk råvara, för att testa reaktioner i syrefattig miljö, som oxidationsmedel i bilmotorer eller t.ex. för att blåsa upp grädde i sifoner. Mest känt är kanske hur lustgas används för att dämpa oro och stilla smärta i vården. Men där förvärms gasen och blandas upp med vanlig luft för att man inte skall kvävas.
Gasen har en lite sötaktig doft och är ganska kemiskt instabil. Väl i lungorna löser sig gasen i blodet och sprider sig snabbt i hela kroppen. Kemiska föreningar har ofta väldigt många effekter i kroppen. En av de viktigaste för lustgasen är dess inhibering eller blockering av en receptor i hjärnan, kallad N-metyl-D-aspartat-receptorn. Denna receptor är en typ av glutamat-receptor*, vilken har en betydande roll för minne, inlärning och cognitiva funktioner i hjärnan.
Lustgasen reagerar med NMDA-receptorerna och ändrar deras form så att kroppens eget glutamat inte lyckas binda till receptorerna. Det i sin tur blockerar vissa kemiska signaler att fungera korrekt i hjärnan vilket ger en lugnande och smått euforisk känsla. Man känner sig bortkopplad från omgivningen. Förutom NMDA-receptorerna påverkas även nACh-kanaler, AMPA, GABAc, 5HT3, och till viss del GABAa, och Glycinreseptorer, m.fl. Jag skulle ljuga om sade att jag förstod alla effekter, men låt oss bara säga att vi vet för lite för att leka med en så potent nervpåverkande gas.
Utöver NMDA-receptorerna påverkar lustgasen dopaminsystemet samt opiatreceptorerna vilket bidrar till den smärtstillande effekten. Men effekten ligger också på de cognitiva och perceptuella funktionerna. I korthet upplever man en förvrängd bild av verkligheten. Ett förändrat medvetandetillstånd, där personen inte längre känner känslorna utan ser dem utifrån. Vid intensiv användning kan upplevelsen att lämna sin kropp helt och hållt förekomma.
Även minnet påverkas. Vid kortvarig användning kan den ge upphov till kortvariga minnesluckor. Främst från perioden då gasen är i kroppen.
När lustgasen inandats löses den som sagt i blodet och på bara några sekunder når den hjärnan. Effekten är snabb men också kortvarig. Bara efter några minuter är effekten borta. Så, varför oroar vi oss så?
Upplevelsen kan ju som sagt kännas positiv. men inte sällan kan det vid upprepad användning övergå i förvirring och ångest.
Den mest akuta effekten är dock att lustgasen inte innehåller något syre och individen får syrebrist. Eftersom däggdjur inte kan känna syrebrist utan endast känner koldioxidöverskott, så förstår inte personen att hjärnan är utan syre. Kortare perioder med syrebrist kan störa hjärnfunktioner, men längre syrebrist är direkt skadligt för hjärnan, och en person utan kontroll kan hamna i ett läge där vederbörande blir medvetslös och inte kan ta bort masken för ansiktet och helt enkelt kvävs till döds.
Även om personen i fråga inte blir medvetslös kan den upprepade syrebristen ge permanenta hjärnskador. Något som främst omgivningen kan börja se lite på samma sätt som demens som kommer krypande.
Ännu en farlig effekt är att den expanderande gasen om den ej får aklimatiseras kan ge frysskador på vävnader i mun, svalg och lungor.
En annan negativ effekt är att lustgasen påverkar B12-metabolismen i kroppen. B12 är ett vitamin bl.a. inblandat i tillverkningen av nervernas myelinskidor. När isoleringen blir sämre kommer nerverna att förlora sin ledingsförmåga och doningar och muskelsvaghet eller till och med förlamning och kognitiva brister kan uppkomma. Samma typ av psymptom som vid sjukdomen MS.
Kort och gott går det att se lustgasen som vilken annan drog som helst. Kortvariga positiva effekter som i längden ger upphov till många långt mer negativa effekter.
Snälla, sprid denna information i skolorna innan det är för sent!
*NMDA-receptorn är en av anledningarna till varför det idag diskuteras huruvida aspartam och glutamat, båda, kan ha negativa effekter på ungas mentala utveckling. T.ex. ha effekter på ungdomar med t.ex. ADHD etc.
