Ledare: Demokratin förtjänar bättre än tystnad och tonlöshet
Det sägs att politik är det möjligas konst. I Skara verkar det snarare ha blivit konsten att inte störa lugnet. Vid en första anblick kan det framstå som om tonläget i lokalpolitiken är ovanligt sansat. Sakfrågor diskuteras när oppositionen och majoriteten väl möts i lokalmedia, och de grova påhoppens tid i fullmäktige tycks ligga bakom oss. Men skenet bedrar. Tystnaden är inte ett tecken på samförstånd – det är ett demokratiproblem.
En granskning av lokalmedia visar att den politiska majoriteten tillåts sätta agendan i nästan två tredjedelar av rapporteringen. Oppositionen omnämns oftast bara i förbigående, utan att dess argument redovisas. Detta är en bekymmersam utveckling. Medias roll i en demokrati är inte att vara megafon åt makten, utan att granska den. När journalistiken inte ställer de svåra frågorna riskerar invånarna att bli mindre informerade om alternativen och grunden för politiska beslut.
Demokratin i Skara står inför fler utmaningar än en obalanserad mediebild. Barn- och utbildningsnämnden (BUN) verkar lida av dåligt politiskt hantverk, där ärenden inte bereds ordentligt, information undanhålls och förslag röstas ner för att senare lanseras av ledningen som egna initiativ. Sådant underminerar förtroendet för hela det demokratiska systemet. När oppositionen i årets budgetdebatt valde att inte göra ett enda inlägg om majoritetens budget, inte ens ställa en enda fråga om majoritetens förslag, kan det tolkas som en protest mot den rådande ordningen. Men det var också ett slag mot demokratin – för vem företräder väljarna om inte oppositionen gör det? Om det inte ses som positivt när oppositionen gör det? Det sorgligaste var att i media beskrevs denna icke-debatt som något positivt. Hur illa är inte detta?
Ironiskt nog verkar den hätskaste tonen i Skaras politik finnas i insändarspalterna, där anonyma skribenter ideligen går till personangrepp. Dessa angrepp är ofta riktade, men sällan konstruktiva. Samtidigt beskrivs oppositionens tystnad i budgetdebatten som “positivt för tonen”. Är det verkligen demokratins roll att eftersträva total tystnad i politikens debatt och granskning medan anonyma påhopp får ta över?
Majoriteten slår sig för bröstet över framgångar som Hästcentrum, Vilan och Sörskogens nya förskola – projekt som initierats av tidigare ledningar. Det är i sig inte fel att fullfölja goda projekt, men den kritiska frågan måste ställas: Vad har den nuvarande ledningen själv åstadkommit? En hållbarhetsstrategi och en skattehöjning är vad som presenterats hittills. Är detta en grund för att möta väljarna 2026?
Skara behöver politiker som vågar debattera, media som vågar granska, och en politisk kultur som värnar demokratin framför allt. Att kalla tystnaden för framgång är ett svek mot medborgarna, särskilt när politisk debatt ersätts med följetonger i insändarspalterna. 2025 borde bli året då tonlösheten ersätts av ett levande, respektfullt och konstruktivt samtal – både i fullmäktige och i media. Skaras invånare förtjänar inget mindre.
