Syntetiska färgämnen – ännu ett hot mot våra ekosystemen
Som du som läsare säkert hört behöver det göras åtgärder för att bevara insektslivet. T.ex. har antalet arter av vildbin i Skåne minskat på vissa platser från över 200 arter till strax över 20 arter på 30 år. Men det är inte bara här vi finner våra problem.
Nya syntetiska färgämnen i kläder, plaster, billack m.m. utvecklas hela tiden. Och inom kemivärlden är föreningar tillåtna tills de kan bevisas farliga, i stället för tvärt om när det gäller livsmedel, läkemedel etc. Detta resonemang har öppnat för många problem som mjukgörare i plastflaskor, Pfas och många fler liknande föreningar i impregneringar, kläder, elektronik etc.
Nu är det alltså konstgorda färgämnen som är på tapeten…
Syntetiska färgämnen i avloppsvatten, inte bara i U-länder där tillverkningen sker, utan också i vårt avloppsvatten, där våra nya kläder släpper ifrån sig färger, flamskyddsmedel, PFAS-släktingar m.m.
Dessa kemiska föreningar stör förökningen av allt från plankton till fisk och skaldjur. En studie från universitetet i Bath har studerat effekten av färgämnen från textil, mat och pharakologisk industri och hur dessa påverkar växtliv, djurliv och ja, t.om. människors hälsa.
Miljarder ton av färginnehållande avloppsvatten hamnar i åar, sjöar och till sist i havet. En grupp forskare från Storbrittanien, Belgien, Kina och Korea berättar att nya nanostruktur-filter är vad som krävs för att fånga dessa molekyler. Även om molekylerna är stora fastnar de inte i dagens reningsverk.
Det skulle behövas starkare lagstiftning, enligt författarna till artikeln. Det handlar inte bara om att uppfinna nya coola färgämnen, utan kraven måste ligga på industrin att kunna bevisa att deras processer och deras produkter är ofarliga. Industrin måste själva fånga resterna innan de når publika avloppssystem. Inte heller får det finnas överskott kvar i slutprodukten, om vi skall få bukt med den omfattande förgiftningen av våra ekosystem som vi ALLA är beroende av, berättas i artikeln som går att läsa i Nature Reviews & Environment.
I artikeln går att läsa att i dagsläget rinner 80% av färgämnena, som vi så gärna vill ha i våra kläder m.m, ut i avloppsvatten. Främst i låg och medelinkomst-länder. Mycket rinner ut orenat, och en del av vattnet används direkt som bevattning, i och med att många fattigare länder också är länder där vatten är en bristvara.
Författarna till artikeln berättar att dessa kemikalier innebär en hel hord med hot mot människor, djur och växter. Trots dessa alvarliga effekter på ekosystemen och övtiga miljön är lagstiftningen idag för tam vad det gäller nya kemiska föreningar och hur de används i t.ex. klädindustrin.
Dr. Ming Xie, på universitetet i Bath, UK, berättar att det finns flera sätt varpå dessa färger påverkar växt- och djurliv. Inte bara genom ren giftverkan utan också genom att skärma av ljuset från Solen för plankton som är basen för hela ekosystemet. Främst påverkar färgerna mikroalger som är väldigt känsliga för förlusten av ljus. Ljus som de använder för sin fotosyntes. Dessutom gör det att mindre av vattnets gödningsämnen absorberas av dessa plankton, vilket ökar på övergödningen som når vattendrag och hav*. (*Författarens egen anmärkning.)
Dr. Ming Xie berättar vidare att det finns, redan idag, flera sätt att ta bort dessa kemikalier genom t.ex. kemiska, biologiska eller membrantekniker. Men, och här i ligger en del av problemet, alla färger är olika. Så en industri som färgar t.ex. bomull kan behöva ha två, tre eller fyra vitt skilda reningsmetoder för att få ut sina kemikalier ur vattnet.
För att komma till rätta med problemet behövs internationell lagstiftning. Så länge vi tillåter länder att tävla med billigaste varan utan några direktiv kommer det alltid finnas något land som har svagare lagstiftning och som därigenom kan komma undan billigare.
Idag tillverkas runt en milion ton färgämnenper år fördelat på 10 000 olika kemiska föreningar. Det gör frågan extrem stor och komplex. Dessa sprids sedan i gummi- läder- papper- mat- läkemedels- och kosmetisk industri. Detta slutar i 70 miljarder ton färgförorenat vatten som släpps ut.
De kemiska föreningarna kan dels koncentreras i fisk som äter plankton eller mindre fisk i näringskedjan. Dels kan det absorberas i hjälarna på fisken där det åstadjḱommer andningsproblem, eller orsakar leverskador och nervskador i fisken. Många färgämnen bioacumuleras i näringskedjan till farliga nivåer för toppredatorer såsom tonfisk, hajar och människor.
Hos människor kan färgerna åstadkomma effekter som allergier, astma, hudirritationer som psoriasis eller skador på centrala nervsystemet och andra organ. Även cancer kan komma som effekt av att få i sig många av färgerna. I samband med upptäkten av mikroplaster i blod, lungvävnad m.m.* kommer ju även plastkläder (läs flease) att dra med sig färgen direkt ned i lungorna eller magen via inandning.
Artikeln, för den som jobbar i industrin, pekar på flera olika metoder att behandla vattnet. Att investera i reningsmetoderna kan kosta en initial summa. Men när reningen är på plats så finns vissa filtertyper som gör det möjligt att återanvända färgen samtidigt som vattnet går att använda till bevattning och kanske längre nedströms som friskt dricksvatten. Det finns både pengar och liv att spara. Men vi behöver ta steget att ställa krav från tillverkarna.
Fråga din lokala klädaffär, mataffär, etc. vad det är för färgämnen i produkten. Vad leverantören har tagit för steg för att begränsa miljöpåverkan. Fråga efter miljömärkning, giftfria kläder etc. Och använd inte goretex där de inte kan bevisa att impregneringen är fri från fluorerade organiska föreningar. Många nya ”tillåtna” föreningar är väldigt lika de gamla. Men med en ny struktur och ett annat antal atomer, eller atomer på andra ställen i strukturen är alltså inte förbjudna. (Jag vet att det inte står det i produktbeskrivningen, men genom att flytta en fluor-atom ett steg eller två i en molekyl får man döpa om den även om den kemiskt sett beter sig på samma, eller snarlika sätt.) Det är nackdelen med att vara kemist. Man ser vad som finns därute och blir mörkrädd.
Så. Även om du inte är allt för engagared i miljön. Tänk på din egen hälsa och ställ frågan!
Gunnar Sporrong, analytisk kemist, astrokemist och gymnasielärare.
* Forskare i nederläderna fann plast i blodet från 80% av förökspersoner 2022. Kinesiska hjärtläkare fann förra året mikropast i hjärtat hos hjärtpatienter under pågående operation.
Studien; Environmental impacts and remediation of dye-containing wastewater” är utförd av forskare från University of Bath, kinesiska vetenskapsakademin, Fujian Agriculture and Forestry
University, koreas Institute of Energy Technology (KENTECH), och KU Leuven,
Belgien.
Gunnar Sporrong tipsar den som är intresserad att lära sig mer om kemikalier i vår vardag genom att boka ett föredrag eller läsa mer på: klaraskyar.se
