Kommunstyrelsens beslut att uppmana barn och utbildningsnämnden att ta hjälp av kommundirektören efter att ha misslyckats med sitt kärnuppdrag, att ge eleverna möjlighet att klara sin utbildning, är unikt visar en genomgång.
I ett kontroversiellt beslut har Kommunstyrelsen i Skara valt att uppmana Barn och Utbildningsnämnden att ta hjälp av kommundirektören och dennes resurser, efter att nämnden bedömts ha misslyckats med sitt kärnuppdrag. Enligt protokoll från Kommunstyrelsen är detta den första gången någonsin som Kommunstyrelsen beslutat om en sådan uppmaning där kommundirektören, som högsta tjänsteperson i kommunen, ska direkt involveras i en annan förvaltnings inre angelägenheter.
Efter noggrann granskning av samtliga protokoll sedan 2014 kan Skara idag inte finna någon motsvarighet till detta beslut. Intervjuer med förtroendevalda bekräftar en enstämmig bild: ingen kan erinra sig något liknande fall.
Vidare kompliceras situationen av att förvaltningschefen inom barn- och utbildningsförvaltningen är anställd av Kommunstyrelsen och därmed direkt underställd kommundirektören. Detta väcker frågan om beslutet kan liknas vid förmyndarskap, där en högre myndighet råder och påverkar beslutsprocessen i en annan förvaltnings angelägenheter.
Retoriskt sett kan förmyndarskap användas när en högre myndighet ger råd eller påverkar åtgärder. Detta påminner om begreppet ”Nanny State”, där en stat eller myndighet tar på sig en roll av att skydda medborgarna från deras egna handlingar eller brist på handlingar.
Kommunalråd Gunilla Druve Jansson kommenterade beslutet med att resultaten måste förbättras :
”Och kan ansvarig nämnd och förvaltning inte göra det själva på ett tydligt sätt finns det anledning för kommunstyrelsen att gå in och agera menar hon”, enligt Sklt.
– Det är ett sätt att se om kommunen kan göra något större som inte BUN klarar själva, men det handlar inte om något slags förmyndarskap, säger Anna Helgesson till Sklt
Förmyndarskap som faktisk företeelse, förutom vad gäller barn under myndighetsålder, avskaffades i Sverige i samband med att den juridiska möjligheten att omyndigförklara individer upphörde. Begreppet används sedan dess uteslutande i retorisk mening.
