Sverige är medlem i NATO.
Vad betyder det för Skara, skaraborna och Skaraborg? Det perspektivet fick Skara idag lyfta med major Johan Zachrisson.
Vad kan Nato-medlemskapet betyda för Skara och Skaraborna?
– Just i Skara kommer vi nog inte få så mycket direkt påverkan av Natomedlemskapet. Jag tror att på ett antal års sikt kommer det snarare vara utvecklingen och återtagandet av totalförsvaret som kommer märkas mer. Ser vi till Skaraborg eller hela västra Sverige så tror jag dock att vi kommer att se en tydligare påverkan av medlemskapet.
Men det talas om svensk trupp i Baltikum och på andra platser. Vi har ju värnpliktiga från Skara, kommer de bli skickade utomlands?
– Som det ser ut nu är det faktiskt inte reglerat i lagstiftningen huruvida värnpliktiga kan skickas utomlands, det var inte en fråga lagstiftaren behövde ta hänsyn till när lagen skrevs. Med tanke på att värnpliktsutbildningen är kort och det är mycket träning och övning som skall hinnas med är det mer sannolikt att våra stående förband (de med kontinuerligt tjänstgörande personal) tidvis blir stationerade i andra länder. Det är viktigt att förstå vad syftet med att samla förband i exempelvis Baltikum är – det handlar främst om att vara krigsavhållande, på samma sätt som vårt försvar här hemma i första hand skall avhålla en motståndare från att anfalla Sverige. Frågan kring vilka förband som skall kunna skickas utomlands utreds och det är ingen enkel fråga att svara på. Redan idag har vi nära samarbete med flera olika länder och genomför exempelvis gemensamma övningar, det i sig är också krigsavhållande.
Du nämnde att utvecklingen av totalförsvaret kan ge en större påverkan än Natomedlemskapet för Skara, hur menar du då?
– Bland det viktigaste att komma ihåg är att Nato inte är en militärallians utan en försvarsallians. Nato innefattar även civilförsvaret. Spontant tror jag att det är civilförsvarsfrågor som skulle påverka Skara mest. Det är inte bara på grund av Nato-medlemskapet utan även lärdomar från Ukraina och det återtagande av totalförsvaret som pågått i flera år nu. Försvarsberedningens senaste rapport – ”Kraftsamling” pekar tydligt på att det civila försvaret måste rustas upp. Man kan ana en viss frustration kring att många uppgifter och ansvar inte tagits av diverse aktörer sedan mer än 20 år. För Länsstyrelser och kommuner tror jag att en central utmaning kommer att vara att försvarsberedningen är tydlig med att det är krigets krav som skall dimensionera verksamheten, inte fredstida kriser – något som i praktiken varit fallet under en längre tid. Jag tror att om man rustar för krig så kommer många andra uppgifter kunna lösas ”på köpet”.
Du menar alltså att Skara ska förberedas för krig?
– Det låter så alarmistiskt att formulera det på det viset. De av läsarna som var med på 1980-talet har förhoppningsvis en minnesbild av hur förberett samhället var då. Samtidigt gick inte folk omkring och var rädda för att det skulle bli krig, det är samma sak nu. Jag vill säga igen att de förberedelser vi vidtar får en avhållande effekt på en möjlig motståndare. Om vi ses som förberedda och robusta så kommer kostanden för en angripare att bli mycket högre, förhoppningsvis så hög att något angrepp aldrig kommer. Det är samma sak som en försäkring, jag tecknar den inte för att jag förväntar mig att det skall börja brinna men för att kunna hantera om det ändå skulle ske. Samtidigt ser jag till att släcka ljusen i tid och har en brandsläckare eller två.
Ett annat perspektiv på saken är att om vi förbereder oss på det värsta så kommer allt annat vara enkelt. Personligen tror jag även att den enskildes engagemang i samhället kan stärkas av en utveckling inom det civila försvaret. En gång i tiden hade vi en stark frivilligrörelse som bidrog till både ett robust samhälle och en känsla av gemenskap. Flera av de organisationerna finns kvar i dag men lever en lite tynande tillvaro. Jämfört med hur intresset för Hemvärnet ökat under de senaste åren så är jag faktiskt lite förvånad att inte civilförsvaret haft samma starka tillväxt. Självklart är det så att i händelse av ett krig så kommer samhällets alla delar påverkas och påverkas kraftfullt. Vi ser ju gång på gång redan nu i fredstid hur känsligt vi låtit vårt samhälle bli, minsta störning i IT-system eller logistik leder direkt till besvär för den enskilde. Inte ens vädret klarar vi fullt ut av att hantera. En observation är dock att det ofta är den enskilde som är grunden till att problemen uppstår, inte samhällsfunktionerna i sig. Många är nog inte tillräckligt förberedda, varken mentalt eller praktiskt, för att hantera störningar i vardagen. Det är den enskilde som väljer att ge sig ut på vägarna i snöyran trots att de blivit avrådda, det är den enskilde som inte har lite kontanter hemma eller väljer att hamstra toalettpapper när pandemin kom. Det ligger ett ansvar på den enskilde och personligen tycker jag att det är bra att det perspektivet lyfts fram i debatten på sistone. Även i det perspektivet är frivilligorganisationerna en möjlig aktör som kan bidra – det finns mycket att lära om hur man som medborgare kan leva så normalt som möjligt även när det är onormala omständigheter och det kan man få lära sig mer om i flera organisationer.
Nu började du prata om den enskildes roll snarare än Skara och vårt närområde. Hur menar du att det hör ihop?
– Sant, det jag menar är att allt börjar med den enskilde och hur denne löser sin del i helheten. Det blir en förutsättning för att vi tillsammans skall kunna bidra till Sveriges samlade försvarsförmåga och däri är numer Natos möjligheter att verka på och från vårt territorium centralt. Det svenska försvaret utgår från principen Totalförsvar. Det omfattar alla de ansträngningar och verksamheter som samhället vidtar i händelse av krig och skall syfta till att nå våra nationella målsättningar. Det som förändras är att vi genom Nato får möjligheten att stärka vår avhållande effekt genom att huvuddelen av Europa och USA står vid vår sida. Det kräver ju likväl att både vi själva och en möjlig motståndare tycker att våra ansträngningar är trovärdiga och faktiskt gör att kostnaden för att angripa Sverige inte är försvarbar.
Hur menar du att västra Sverige och Skaraborg skulle vara intressant för Nato? Är det på grund av alla de militära förbanden vi har här?
– Västra Sverige har mycket riktigt jämförelsevis många förband. Det i sig är ingen slump utan bygger på geografi och kloka tankar långt tillbaka i tiden. Om vi ser att ett angrepp skulle komma österifrån så är det naturligt att ha lite avstånd, djup, för att kunna förbereda och manövrera. Den tanken utmanas till del av Natomedlemskapet. Tidigare har vi från svenskt perspektiv behövt se att krigets alla delar skulle rymmas på vårt eget territorium, nu blir vi snarare ett bakre område och den direkta konfrontationen skulle ske på andra sidan Östersjön eller på kontinenten. Det gör att Sveriges hamnar på västkusten och transportinfrastrukturen i vårt område blir viktigt för att kunna ge och ta emot stöd från allierade. En sådan situation skulle naturligtvis leda till både möjligheter och även viss belastning på samhället.
Du talar om en möjlig motståndare. Menar du då Ryssland?
– Ja.
När du beskriver vårt område som ett bakre område för Nato. Är det då i vårt område som Nato skall ha permanenta baser och lagra utrustning, kanske till och med kärnvapen?
– Huruvida Natoländer skulle vilja förhandslagra materiel eller ha permanenta baser i Sverige är alldeles för tidigt att sia om, det är ännu svårare att se hur det i så fall skulle påverka vår kommun. Det avtal som för ett tag sedan skrevs under mellan Sverige och USA öppnar i alla fall upp för att lättare kunna ta emot amerikanska förband och låta dem öva och så vidare. När det diskuteras permanenta baser i Sverige kan man välja att se frågan ur flera perspektiv – det ger inte bara en höjd försvarsförmåga för oss själva men också lokala bonuseffekter då det kommer krävas mycket service och drift kring en sådan bas, det är dock inte en militär fråga.
Basering av kärnvapen kommer ofta upp i den allmänna debatten. För det första så har Nato inga kärnvapen, det är enskilda länder som har kärnvapen. Ser vi sedan till att den uppenbara motståndaren för Nato i vår region är Ryssland så blir Sverige inte ett relevant baseringsområde för den typen av vapen – förenklat kan man säga att det blir för kort att skjuta från vårt territorium och de skulle även vara utsatta för en risk att motståndarens vapen kan bekämpa dem. Utifrån både ett tekniskt och ett taktiskt perspektiv uppfattar jag frågan om kärnvapen i Sverige mer som skrämselpropaganda än en faktisk risk.
Major Johan Zackrisson arbetar vid Västra Militärregionen. Han är medlem i Skaramoderaterna men uttalar sig här i egenskap av officer och inte som politiskt aktiv.
